Jussi Salo
INGÅ
Dags för Ingå att blicka framåt tillsammansDebatten om det planerade utsläppssnåla stålverket i Joddböle har pågått i över två års tid. Det har gjorts enkäter, vi har haft kommunalval och en mängd möjligheter till dialog.
Jag vill börja med att säga att också jag är, och har varit, orolig för projektets miljöpåverkan lokalt. De ekonomiska riskerna har också oroat mig. Projektets mål är ambitiösa, då det är en del i det globala arbetet att minska globala utsläpp och stävja klimatförändringen. Projektets storlek har väckt oro lokalt vilket är förståeligt. Storleken har väckt otrygghet för en del invånare.
De som har kritiserat projektet har också fått sin röst hörd. De har gjort oss mer noggranna med alla lösningar. För mig har det gett mod att kräva ett samarbetsavtal och där kräva tillräckliga ersättningar från markägarna och Blastr Green Steel. Kritikerna har också hjälpt mig i mitt arbete att föra fram Ingås och Västnylands behov av infrastruktur. Jag hoppas att de som motsatt projektet inser hur projektet omformats – trots att planen inte stoppas, vilket kanske varit högst på kritikernas önskelista. Men i en demokrati måste man kompromissa, och i Ingå är, enligt senaste enkät, en knapp majoritet för Joddböles utveckling enligt nuvarande planer. Och 15 av 27 ledamöter i nästa fullmäktige sagt att nu är det dags att fatta beslut. Vi lever i en representativ demokrati vilket också nu respekteras.
Som styrelseordförande i Ingå, och som riksdagsledamot har jag valt rollen att vara tuff och neutral. Det har behövts eftersom kommunen, enligt mig, i början av processen inte alltid var tillräckligt hård med våra krav. Det syntes bland annat i det att det var politikerna som beslöt att vänta på den så kallade motiverade slutsatsen av miljökonsekvensbedömningen, trots att tjänstemännen föreslog annat. Det visade sig att politikerna gjorde helt rätt. Via den fick vi stöd till att skapa striktare miljökrav i planen bland annat angående vattenmiljön. Vi har också lyssnat till flera externa sakkunniga angående miljön, vilket varit välkommet.
Under dessa år har jag ibland fått kritik av både förespråkare och motståndare vid olika tillfällen. Det hör till, men kanske också ett tecken på hur jag positionerat mig. Jag har varit för utveckling – för det behöver vi i Västnyland, men inte till vilket pris som helst. Jag har inte alltid varit den trevligaste förhandlingsparten gentemot Blastr, men det kan man inte som politiker vara - vem skulle annars försvara Ingås intressen om man inte vågar kräva tillräckligt. På sistone har jag velat föra en aktiv dialog med invånarna för att förklara hur jag ser på projektet och berätta vad som händer till följande. Om Ingå ska vara en självständig kommun med närservice, måste vi utvecklas. Samma gäller Västnyland. Vi har snart inte längre vård vid våra sjukhus om inte regionen utvecklas. En liten kommun kan inte heller förlora allt sitt förtroendekapital gentemot staten och välfärdsområdet, vilket fallet är om kommunen fäller en av Finlands potentiellt största investeringar.
Slutresultatet kan ses som hyfsat för Ingå: vi har en plan med strikta miljöbestämmelser, ett markanvändningsavtal som minimerat Ingås risker och som ger kommunen en ersättning på över 10 miljoner euro. Staten förbättrar Hamnvägens och Täktervägens korsningar med ett belopp på 6 miljoner euro oberoende av hur det går. Vi har även ett avtal där Blastr aktivt ska arbeta med att förbättra kommunikationen, som nu varit haltande, men bolaget förbinder sig också till att stöda kommunen med allt som händer. Avtalet gjordes på mitt initiativ eftersom jag hört oron bland ingåborna angående de sociala konsekvenserna av ett så här stort projekt.
Ifall planen godkänns 12.5 så måste vi satsa på dialogen. På basis av mitt förslag behandlar styrelsen i Ingå den 5.5 ett dialogprogram för de kommande månaderna. Det inkluderar gemensamma tillställningar för invånarna i Ingå med syfte att stärka sammanhållningen. Styrelsen ska i maj ta del av en första version av en utvecklingsplan för kommunen ifall Blastrs planer blir verklighet. Likaså bör vi fundera vilka tilläggsresurser vi behöver anställa för att hantera helheten. Anslagen för det här kommer från markanvändningsavtalet. Vi ska också komma ihåg att vara aktiva i miljötillståndsprocesserna.
Men samtidigt ska vi också förbereda oss på att Blastrs planer kanske inte blir av. Därför har jag föreslagit för Fortum ett Business Joddböle-koncept. Genom konceptet skulle man försöka locka andra energisnåla industrier som främjar gröna omställningen. På så sätt kunde Ingå garantera att vi inte har ett tomt Joddböle. När nya fullmäktige gör upp kommunens strategi måste man måla upp en vision för kommuen både med och utan stålverk eftersom världsekonomin och svåra tillståndsprocesser förstås kan ställa till det.
Jag vill inte se två läger kring Joddböle. Jag vill se ett enat Ingå. Majoriteten är för Joddböleplanen som möjliggör utvecklandet av stålverket – men planen blev striktare och ekonomiskt bättre tack vare den aktiva invånardialogen och kritiken. Allas fotavtryck syns i helheten. Jag hoppas vi hittar en kompromiss vi kan leva med och blicka framåt. De som förespråkarplanen måste nu extra noga lyssna på dem som är oroliga och bekymrade. För Ingå är så mycket mer än bara Joddböle.
HENRIK WICKSTRÖM
Riksdagsledamot, SFP
Kommunstyrlesens ordförande
Ingå
