In­gå står in­för ett tuf­ft bud­ge­tar­be­te. Trots att vi just nu vi­sar ett övers­kott, ris­ke­rar det att vara förb­ru­kat re­dan år 2027 om vi in­te lyc­kas an­pas­sa våra ut­gif­ter.

Re­sul­ta­tet för näs­ta år vi­sar ett un­ders­kott på -2,8 mil­jo­ner eu­ro. I fjol up­ps­kat­ta­de vi un­ders­kot­tet till -2,0 mil­jo­ner. Ty­värr har prog­no­ser­na för­säm­rats för al­la kom­mu­ner i Fin­land – även för In­gå. Det här är in­te en följd av bes­lut som vi själ­va fat­tat lo­kalt.

Men när bar­nan­ta­let mins­kar och Fin­lands eko­no­mi går trögt, på­ver­kar det ock­så In­gå – vare sig vi vill det el­ler in­te. Där­för vill jag se til­l­växt i kom­mu­nen, så att vi kan bred­da vår skat­te­bas. Det är ock­så där­för ut­veck­lin­gen i Jod­d­bö­le är så vik­tig. Ser­vi­ce i sko­lor­na och kom­mu­nens ut­veck­ling hör ihop. Jag vill in­te skära i tjäns­ter för barn­fa­mil­jer, och jag vill in­te höja skat­ten – där­för mås­te vi sat­sa på ut­veck­ling.

Att tro att In­gå kan förb­li som det är, och att nya in­vå­na­re med höga in­koms­ter plöts­ligt flyt­tar in av sig själ­va, är in­te re­a­lis­tiskt. Om int­res­set va­rit så stort, skul­le exem­pel­vis In­gåst­rand re­dan ha gått fra­måt – men så har det in­te bli­vit. Män­nis­kor vill bo i stä­der, nära ser­vi­ce och kol­lek­tivt­ra­fik. Det är en trend vi har svårt att på­ver­ka men vi kan ut­veck­la In­gå så att vi be­ak­tar des­sa me­gat­ren­der. Det har vi re­dan gjort ge­nom att sat­sa på kol­lek­tivt­ra­fi­ken.

Mån­ga pe­kar på kom­mu­nens in­ves­te­rin­gar som or­sak till den eko­no­mis­ka si­tu­a­ti­o­nen, men det är in­te hela san­nin­gen. Var det fel att byg­ga Kyrkf­jär­dens skola? Det är just sko­lan och sats­nin­gen på In­gåst­rand som tyn­ger vår eko­no­mi mest. Dä­re­mot har flera and­ra in­ves­te­rin­gar – som fi­ber­nä­tet, nya bron i kyrk­byn och de­lar av Lil­lud­dens byg­gan­de – till störs­ta de­len fi­nan­sie­rats med ex­ter­na me­del, al­lt­så "gra­tis pen­gar" ur In­gås pers­pek­tiv.

Att an­pas­sa eko­no­min är tuf­ft. Själv vill jag be­va­ra mor­gon- och ef­ter­mid­dags­verk­sam­he­ten för barn, som­mark­lub­ben och skol­co­ac­hen. Jag vill ock­så ord­na ett fa­mil­jein­fo­e­ve­ne­mang och skapa en mö­tesp­lats för barn­fa­mil­jer. Des­sa pri­o­ri­te­rin­gar kom­mer jag att lyf­ta fram i bud­get­be­hand­lin­gen i kom­muns­ty­rel­sen.

Vi mås­te styra vår verk­sam­het så att vår pro­fil som en fa­mil­je- och se­ni­or­vän­lig kom­mun stärks. Vi ska sat­sa på dy­na­mik ge­nom rik­ta­de eve­ne­mang, och i bud­ge­ten vill jag se konk­re­ta förs­lag på hur vi kan loc­ka nya in­vå­na­re. Vi mås­te ock­så få fart på In­gåst­rand. Just nu är det In­gå­bor­na som be­ta­lar för ett tomt om­rå­de, och det är in­te rät­t­vist. Vi be­hö­ver en ny pro­fil för om­rå­det, åt­mins­to­ne för kom­mu­nens eg­na tom­ter.

När det gäl­ler In­gås fram­tids­vi­si­on hop­pas jag att den byg­ger på fram­tidst­ro och tryg­g­het i var­da­gen. In­gå ska vara en livsk­raf­tig och eko­no­miskt hål­l­bar kom­mun med tyd­lig skär­gårdsp­ro­fil – en plats där det fin­ns rum för både män­nis­kor och fö­re­tag. Vi ska erb­ju­da tryg­g­het och det lil­la ext­ra som hu­vuds­tads­re­gi­o­nen in­te kan ge. Vi ska se den ens­kil­da män­nis­kan. När­tu­rism och dis­tan­sar­be­te är ock­så möj­lig­he­ter.

Våra styr­kor är när­he­ten till hu­vuds­tads­re­gi­o­nen, na­tu­ren, ge­mens­ka­pen och vår goda bas­ser­vi­ce. Jag hop­pas vi får ak­ti­vi­tet i gång i Jod­d­bö­le, så att vi på sikt kan utö­ka våra tjäns­ter och sän­ka skat­ten till en kon­kur­rensk­raf­tig nivå – när om­rå­det väl bör­jar ge­ne­re­ra in­täk­ter. Jag vill in­te år ef­ter år skat­ten för in­vå­nar­na, utan låta nä­rings­li­vet stå för en stör­re del av in­koms­ter­na. Där­för är det av­gö­ran­de att sats­nin­gen på Jod­d­bö­le le­der till til­l­växt, så att vi får in nya skat­tein­täk­ter.

Kom­mun­för­bun­det gick ny­li­gen ut med ett krav om att vi mås­te bör­ja tala om fram­ti­dens kom­mun. I prak­ti­ken hand­lar det om kom­mun­re­form – en dis­kus­si­on vi kan tvin­gas föra re­dan inom någ­ra år. Jag vill att In­gå förb­lir självs­tän­digt. Men för att det ska vara möj­ligt mås­te eko­no­min vara i ba­lans. Vi be­hö­ver både god bas­ser­vi­ce och til­l­växt. Men fram­för al­lt: fram­tidst­ro.

Sam­häl­l­sut­veck­ling är ald­rig lätt. Men en­ligt mig har nämn­der­na in­te lyc­kats skapa til­l­räck­lig fram­tidst­ro i sina bud­get­förs­lag. Jag an­ser att In­gå­bor­na fört­jä­nar mer. Vi mås­te våga omp­ri­o­ri­te­ra – och kom­ma med nya lyft i kom­muns­ty­rel­sen.

Til­l­sam­mans kla­rar vi det här.

HEN­RIK WICKST­RÖM

Riks­dags­le­da­mot, SFP

Kom­muns­ty­rel­sens ord­fö­ran­de

In­gå