Ingå måste stärka sin livskraft och satsa på god basservice

Kom­mu­ner­nas eko­no­mi är al­l­mänt stram just nu i Fin­land, och Fin­lands svaga eko­no­mis­ka läge gör in­te sa­ken bät­t­re. In­gå har ba­kom sig flera år då vi va­rit tvung­na att beta av den in­ves­te­rings­s­kuld som ska­pa­des un­der 2000–2015. Man sköt upp nöd­vän­di­ga in­ves­te­rin­gar, så­som ny­byg­get av Kyrkf­jär­dens skola. Det var in­te ans­vars­ful­lt. I en tid med inf­la­ti­on och höga rän­tor har vi som kom­mun än­då va­rit för­be­red­da tack vare ett ku­mu­la­tivt övers­kott, vil­ket har hjälpt oss att tack­la flera år av un­ders­kott. Nu gäl­ler det dock att fo­ku­se­ra på att få drif­ten i ba­lans.

Det som be­kym­rar mig är ris­ken för stag­na­ti­on. Det fin­ns rös­ter i In­gå som vill stop­pa all ut­veck­ling. Det skul­le vara myc­ket il­la för kom­mu­nen. Den eko­no­mis­ka osä­ker­he­ten är stor för mån­ga män­nis­kor. Vi vill loc­ka nya in­vå­na­re att flyt­ta till In­gå, men i des­sa ti­der kan det kän­nas tryg­ga­re att väl­ja hu­vuds­tads­re­gi­o­nen ur ett eko­no­miskt pers­pek­tiv. Det här är en al­l­män me­gat­rend, och där­för mås­te vi som kom­mun nog­g­rant fun­de­ra på hur vi kan göra In­gå än­nu mer at­t­rak­tivt – så att In­gå kän­ns som rätt val.

För det förs­ta gäl­ler det att stär­ka livsk­raf­ten. Vi mås­te skapa goda fö­rut­sät­t­nin­gar för fö­re­tag­sam­het, och där är Jod­d­bö­le­om­rå­det vik­tigt. Jag vill hel­l­re dra in skat­tein­täk­ter ge­nom att främ­ja fö­re­ta­gan­de än ge­nom att höja skat­ten för In­gå­bor­na. Jag an­ser att kom­mu­nen mås­te ar­be­ta även un­der den­na man­dat­pe­ri­od för en läg­re kom­mu­nals­kat­te­sats.

En god bas­ser­vi­ce är kom­mu­nens grund. I jäm­fö­rel­se med hu­vuds­tads­re­gi­o­nen är vår skat­te­sats hög­re. Det be­ty­der att den som flyt­tar till In­gå mås­te kän­na att man får ser­vi­ce för den skatt man be­ta­lar. Sko­lor­na och små­barns­pe­da­go­gi­ken mås­te hål­la hög kva­li­tet, var­da­gen ska vara trygg, det ska fin­nas hob­by­er och kol­lek­tivt­ra­fi­ken ska stöd­ja var­da­gen.

Det som be­kym­rar mig är den feed­back jag fått gäl­lan­de högs­ta­diet. Flera fö­räld­rar och utf­lyt­ta­de har up­p­gett av­sak­na­den av högs­ta­dium som en or­sak till att In­gå kan up­p­le­vas tvek­samt. ”I en kom­mun i Ny­land kän­ns det främ­man­de att det in­te fin­ns ens högs­ta­dier”, har jag fått höra. Jag har själv gått i högs­ta­diet i Lojo och min­ns den ti­den som myc­ket bra. Men värl­den fö­ränd­ras, lik­som pe­da­go­gi­ken. I dag vill man erb­ju­da al­lt fler tjäns­ter och hob­by­er för barn och un­ga i di­rekt ans­lut­ning till sko­lan. Det kan vi in­te göra på sam­ma sätt utan ett eget högs­ta­dium. I In­gås nya stra­te­gi slås det fast att en ut­red­ning om högs­ta­die­lös­nin­gen ska gö­ras. Jag hop­pas att den görs grund­ligt, så att vi po­li­ti­ker kan bil­da oss eg­na åsik­ter på ba­sis av den. Det gör även jag då här fin­ns flera di­men­si­o­ner. När det gäl­ler ser­vi­cen mås­te vi ock­så ga­ran­te­ra fy­sis­ka närt­jäns­ter inom vår­den vid vår häl­sos­ta­ti­on.

Var­da­gen ska vara smi­dig, och där är kom­mu­nens sats­nin­gar på kol­lek­tivt­ra­fik vik­ti­ga. Vi ska up­p­rät­t­hål­la kol­lek­tivt­ra­fi­ken, och det är po­si­tivt att tågt­ra­fi­ken ökar även i år. Vi ska erb­ju­da int­res­san­ta bos­tad­som­rå­den som möj­lig­gör oli­ka for­mer av bo­en­de. Kom­mu­nen mås­te ock­så lob­ba för ut­veck­lin­gen av stam­väg 51, så att mo­tor­vä­gen el­ler den fyr­fi­li­ga vä­gen för­längs till Sjun­deå–In­gå-grän­sen i bör­jan av 2030-ta­let. Det skul­le göra särs­kilt De­ger­by­om­rå­det mer at­t­rak­tivt. När det gäl­ler In­gåst­rand bör vi hit­ta en lös­ning som för om­rå­det fra­måt, även om mar­kä­ga­ren där – in­te kom­mu­nen – har en cent­ral roll.

Tryg­g­het och väl­må­en­de är ock­så vik­ti­ga grund­pe­la­re. In­gå up­p­levs som en trygg kom­mun i Ny­land, och det ska vi vär­na om. Vår na­tur och skär­gård är be­ty­del­se­ful­la och up­ps­kat­ta­de. Jag vill gär­na ut­veck­la mer se­ni­or­vän­lig verk­sam­het och har sam­man­kal­lat ak­ti­va inom se­ni­or­fö­re­nin­gar till ett sam­tal i feb­ru­a­ri om se­ni­or­verk­sam­he­tens fram­tid i kom­mu­nen. Vi mås­te ock­så dis­ku­te­ra hur vi på sikt kan tryg­ga barn och un­gas hob­by­verk­sam­het i takt med att int­res­set för fö­re­nings­li­vet sjun­ker.

In­gå mås­te sat­sa på up­p­le­vel­ser och eve­ne­mang. Det hän­der väl­digt lite i In­gå cent­rum un­der hös­ten, vin­tern och ti­di­ga vå­ren. Det är tan­ken ba­kom kul­tur­salsp­ro­jek­tet, som nu väc­ker dis­kus­si­on. Jag hop­pas att man hit­tar en kost­nad­sef­fek­tiv lös­ning som möj­lig­gör både bi­og­raf­verk­sam­het och kom­mu­nens eg­na kul­tur­rum – nå­got som skul­le loc­ka be­sö­ka­re året om till In­gå cent­rum och stär­ka fö­re­ta­gens verk­sam­hets­fö­rut­sät­t­nin­gar. Kom­mu­nen har be­vil­jats tre mil­jo­ner eu­ro i bid­rag för pro­jek­tet. Det är in­get man bör säga nej till utan nog­g­ran­na ut­red­nin­gar. På som­ma­ren ska vi fort­sät­ta byg­ga vi­da­re på vår star­ka eve­ne­mangsp­ro­duk­ti­on. Eve­ne­man­gen är näm­li­gen vårt bäs­ta PR-drag – då kom­mer be­sö­ka­re till In­gå för att up­p­le­va vår här­li­ga kom­mun.

In­gå har al­la fö­rut­sät­t­nin­gar att stär­ka sin livsk­raft. Barn och un­ga ska vara i fo­kus utan att glöm­ma se­ni­or­vän­lig­he­ten. Men för god ser­vi­ce som små klas­ser krävs eko­no­mis­ka me­del. Det kom­mer från fö­re­ta­gan­de och sys­sel­sät­t­ning. Nu krävs det ny­tän­kan­de och var­dags­re­a­lism. Vi mås­te in­se att In­gå mås­te ut­veck­las i takt med om­värl­den för att ock­så i fram­ti­den vara en självs­tän­dig kom­mun.

HEN­RIK WICKST­RÖM

Riks­dags­le­da­mot, SFP

Kom­muns­ty­rel­sens ord­fö­ran­de,

In­gå