Sis­ta ju­len? Kans­ke fi­rar man för sis­ta gån­gen jul i barn­doms­hem­met el­ler nu­va­ran­de hem­met, el­ler bara helt en­kelt en sis­ta jul med al­lt det som det in­ne­bär. Tan­kar­na kan fyl­las av ovis­s­het, sorg och lite grann ve­mod. Sam­ti­digt fin­ns det för­hop­p­nings­vis ut­rym­me för att blic­ka ba­kåt, tro­li­gen med en aning nos­tal­gi, till de förs­ta ju­lar­na med tack­sam­het och vär­me, och min­nas med gläd­je det som va­rit.

Ju­len är dock mer än en käns­la el­ler min­nen; den ge­nom­sy­rar i bäs­ta fall våra liv så att den skän­ker oss rikt­ning i al­lt vad vi hål­ler på med. Som lju­sets fest på­min­ner ju­len om det bäs­ta som går att fin­na i män­nis­kan – kär­lek och om­sorg om va­rand­ra, ock­så om djur och väx­ter, sjöar och sko­gar, hela na­tu­ren.

Ju­lens buds­kap be­rät­tar om hur Gud kom­mer oss nära i Je­sus­bar­net, bar­net som vä­xer upp till full män­nis­ka med all hen­nes för­må­ga till det goda som Gud uts­ta­kat för oss män­nis­kor. I Je­sus och hans exem­pel fin­ner vi det rät­ta för­hål­lan­det till va­rand­ra och vår om­giv­ning i ge­mens­kap med Gud ge­nom ju­lens Her­re.

Där­för låt oss ta emot ju­lens Her­re med gläd­je och så göra vår fest till en gläd­jes fest och en rik­tig jul! Då blir även den­na jul, oav­sett om den är den sis­ta el­ler en bland mån­ga kom­man­de, kär­le­kens och lju­sets fest.

God och Väl­sig­nad Jul och Gott Nytt År!

Sjun­deå svens­ka för­sam­lings

Kyr­ko­her­de

TOM BERG­MAN