IN­GÅ

Den som rör sig på Väs­tank­varn­vä­gen vid In­gå Sta­ti­on mö­ter en över­ras­kan­de syn: på en li­ten kul­le ba­kom någ­ra stora ekar lig­ger plöts­ligt en kyr­ka. En li­ten kyr­ka byg­gd i egel, lik­nan­de en en­gelsk land­sorts­kyr­ka. Det­här är Ta­bor­kyr­kan.

Mån­ga är de för­bi­pas­se­ran­de som kom­mit upp för att fråga om kyr­kan och ta sig en när­ma­re titt på den.

I Ta­bor­kyr­kan har In­gå svens­ka me­to­dist­för­sam­ling sitt hem. Här fi­ras gudst­jänst va­ran­nan sön­dag och här övar för­sam­lin­gens kör på sön­dagk­väl­lar­na. För­sam­lin­gen har för til­l­fäl­let in­gen egen pas­tor. Gudst­jäns­ter­na för­rät­tas av til­l­re­san­de pre­di­kan­ter.

Särs­kilt de stora kyrk­hel­ger­na fi­ras of­ta fest­ligt med til­l­re­san­de mu­si­ker och kör­sång. Särs­kilt påsk­nat­ts­mäs­sor­na (med be­rät­ta­re, dan­sa­re och mu­sik) bru­kar vara väl­be­sök­ta av både in­gå­bor och ut­sock­nes.

För­sam­lin­gen skö­ter själv kyrk­fas­tig­he­ten och går­den, ib­land med hjälp av gran­nar och vän­ner. Myc­ket har un­der åren gjorts med tal­kok­raft.

Kyr­kan har fått bet­jä­na In­gå på mån­ga sätt: Väs­tank­varn skola bru­kar hål­la sin år­li­ga vå­ravs­lut­ning här, och kyr­kan har ut­hyrts för kon­ser­ter, dop, bröl­lop m.m.

Nu­me­ra är kyr­kan i skick med både el och rin­nan­de vat­ten. Kyrk­sa­len är ljus och vac­ker. Men så har det in­te al­l­tid va­rit.

Då kyr­kan 1983 bör­ja­de up­p­rus­tas ef­ter flera års för­fall, fan­ns här in­te elekt­ri­ci­tet, och vat­ten skul­le bä­ras in från brun­nen på går­den. Kyrk­sa­lens tak hade stora spric­kor. Gol­vet bes­tod av en böl­jan­de as­falt­lik­nan­de mas­sa, och kyrk­sa­len en­da vär­me­käl­la var en ros­tig lten ka­min.

Re­no­ve­rin­gen ut­för­des mest med tal­kok­raft, och myc­ket gjor­de pas­torn (som in­te var främ­man­de för tim­mer­mans­jobb) själv. Un­der två som­rar fick för­sam­lin­gen hjälp aven grupp ame­ri­kans­ka ”cru­sa­ders” som un­der någ­ra vec­kor gjor­de en sto­rar­tad ar­bet­sin­sats.

Kyrkan invigdes i november 1925

Men, för att bör­ja från bör­jan: Me­to­dis­men kom till Fin­land via svens­ka pre­di­kan­ter och pas­to­rer som ock­så bör­ja­de röra sig i In­gå med om­nejd i bör­jan av 1900-ta­let.

Man träf­fa­des och höll an­dak­ter i hem­men, så­kal­la­de ”stug­mö­ten”. Det var så som guds­me­den Fer­di­nand Tim­per ock­så kom i kon­takt med me­to­dis­men. Tim­per var en rik man som äg­de flera gulds­med­saf­fä­rer i Hel­sing­fors cent­rum. Han kom ock­så att äga stora jor­dom­rå­den i In­gå, bl.a. Brän­n­bols­ta och Vahrs.

Oro­lig­he­ter­na i sam­band med in­bör­desk­ri­get bid­rog till att Tim­per al­lt­me­ra ut­vid­ga­de sina af­fä­rer med jor­de­gen­do­mar. Pa­ret Tim­per var barn­lö­sa, och Tim­per kom att do­ne­ra mark, och se­na­re ock­så fi­nan­sie­ra up­p­byg­gan­det av Ta­bor­kyr­kan. Han vil­le göra det­ta till min­ne av sin mor. Kyr­kan in­vig­des i no­vem­ber 1925.

I byg­g­na­den fin­ns ock­så två bos­tä­der (en­rum­ma­re): i den öv­re bod­de pas­torn med fa­milj och i den ned­re ett par som fun­ge­ra­de li­tet som vakt­mäs­ta­re. Vakt­mäs­ta­rens fru hade ”gröna fing­rar” och man kan fort­fa­ran­de se spår av hen­nes ra­bat­ter på kyrk­går­den.

Li­vet kring se­kels­kif­tet var in­te som idag: få var de som hade te­le­fon och bil. Mäns­kor var vana att röra sig till fots el­ler med cy­kel lån­ga vä­gar för att träf­fa and­ra och ut­by­ta ny­he­ter. För att få li­tet so­ci­al sti­mu­lans, helt en­kelt.

Gudst­jäns­ter­na var väl­be­sök­ta. Särs­kilt po­pu­lär lär pingst­da­gens gudst­jänst ha va­rit. In­te minst för den goda köt­t­sop­pan som där ser­ve­ra­des. Pas­torn själv fär­da­des med cy­kel till gudst­jäns­ter och stug­mö­ten i gran­n­sock­nar­na. Ock­så i snöy­ra och isan­de köld.

Nå­gon gång i mit­ten av 1960-ta­let mins­ka­de verk­sam­he­ten i Ta­bor­kyr­kan, och fom 1970-ta­let stod kyr­kan mes­ta­dels tom och verk­sam­he­ten var en­dast spo­ra­disk. Kyrk bör­ja­de sak­ta för­fal­la.

För­sam­lin­gen ser där­för med gläd­je fram emot att få fira 100 år i den nu up­p­rus­ta­de vack­ra kyr­kan. Vi in­le­der fi­ran­det 1.11 kl. 18 med ”Min­ne­nas kväll” då man får ta del av kyr­kans his­to­ria i ord och bild. Den som har eg­na min­nen från ti­di­ga­re år får gär­na dela med sig! Det bjuds på gam­mal and­lig mu­sik ochh te/kaf­fe med til­l­tugg som avs­lut­ning på kväl­len.

Föl­jan­de dag (2.11) kl. 11 fi­rar vi fest­gudst­jänst i Ta­bor­kyr­kan, va­ref­ter det blir lunch i den så­kal­la­de rek­tors­vil­lan på Väs­tank­varn, med på­föl­jan­de kaf­fe och tår­ta. Då erb­juds det til­l­fäl­le att fram­fö­ra en häls­ning till för­sam­lin­gen.

Vi öns­kar al­la vän­ner till för­sam­lin­gen hjärt­ligt väl­kom­na att fira med oss! Vi ber dem som vill del­ta i lunc­hen med­de­la om det till num­ret: 040-9606037.

IN­GÅ ME­TO­DIST­FÖR­SAM­LING