Då Ju­lens­barn föd­des till värl­den, kom han med en julk­lapp till al­la folk. Så be­rät­tas det i ju­le­van­ge­liet. Julk­lap­pen var en­kel, vac­ker, och grund­läg­gan­de. Den var in­gen fy­sisk sak el­ler nå­got ting, hel­l­re kun­de man väl besk­ri­va den som den förs­ta up­p­le­vel­se­julk­lap­pen i his­to­rien. Det hand­la­de dock in­te om ett pre­sent­kort till ett spa, el­ler om en te­a­ter­bil­jett, fast det skul­le sä­kert ha va­rit trev­ligt det med. Nej – Ju­lens­barn kom med ett löf­te och en väg­led­ning if­rån Gud.

Löf­tet är det­ta: Gud glöm­mer in­te sina barn. Hans kär­lek ver­kar bland oss och mel­lan al­la män­nis­kor. Gud är en le­van­de och när­va­ran­de Fa­der, som vill ta hand om oss.

Väg­led­nin­gen är den­na: Äls­ka va­rand­ra så som ni äls­kar er själ­va och så som ni äls­kar Gud. Bli en med­män­nis­ka till al­la män­nis­kor. Gör värl­den til­l­sam­mans. När vi hjäl­per va­rand­ra, hjäl­per vi ock­så oss själ­va. När värl­den och sam­häl­let mår bra, mår ock­så män­nis­kor­na bra. Vi är här för va­rand­ras skull.

Ju­len är Guds kär­leks fest. Den på­min­ner oss om vad som är vik­tigt och grund­läg­gan­de i li­vet och i värl­den: Fred på jor­den och god vil­ja bland män­nis­kor.

In­gå för­sam­ling öns­kar en rik­tig god och väl­sig­nad jul åt var och en av lä­sar­na!

TOM SJÖB­LOM

Kyr­ko­her­de

In­gå för­sam­ling