Vårens och hoppets fest vid Kyrkslätts pigga 202-åring

KYRKS­LÄTT

Sön­da­gen den 17 maj fi­rar Kyrks­lät­ts för­sam­lin­gar De stu­pa­des dag med både vär­dig­het, vår­käns­la och en re­jäl por­ti­on för­sam­lings­ge­mens­kap. Vi sam­las vid Kyrks­lät­ts kyr­kas nya, fräsc­ha och ung­dom­li­ga 202-åri­ga klocks­ta­pel. Den har stått där läng­re än de fles­ta av våra pro­to­koll, men ser fort­fa­ran­de oförs­kämt bra ut.

Da­gen bör­jar kl. 10.30 med krans­ned­läg­g­ning vid hjäl­teg­ra­var­na. Kl. 11 fi­ras en ge­men­sam tvåsp­rå­kig utom­hus­mäs­sa vid klocks­ta­peln. Med fin­ns kö­rer från för­sam­lin­gar­na, bland an­nat vår egen Mi­ka­e­li­kör un­der led­ning av Mik­ko Ra­ja­la. Och självk­lart lju­der ock­så vå­rens stora klas­si­ker: ”Den bloms­ter­tid nu kom­mer”. Det är en så­dan sång som näs­tan får björ­kar­na att räta på sig.

Ef­ter mäs­san fort­sät­ter fes­ten med sop­p­lunch, kyrk­kaf­fe och bul­le samt prog­ram för al­la åld­rar. Ta gär­na med eg­na kärl – då gör du en god gär­ning både för mil­jön och disk­ber­get. Det blir ock­så möj­lig­het att be­sö­ka klocks­ta­pelns torn. Urn­lun­den pre­sen­te­ras un­der gui­da­de rund­vand­rin­gar kl. 12.30 och 13.30, och in­ne i kyr­kan vi­sas bil­der från ti­den då Por­ka­la ar­ren­de­om­rå­de åter­bör­da­des för 70 år se­dan.

Den svens­ka rös­ten un­der eve­ne­man­get är vår egen Präst-Mic­ke, Mi­ka­el Hultén. Di­a­kon Jen­ny Åker­lund och Präst Ii­da Ket­tu­nen fin­ns ock­så med, men de har sam­ti­digt ett vik­tigt spe­ci­a­lup­pd­rag: våra Räf­sö 1-kon­fir­man­der. Det är al­lt­så kyr­ka i prak­ti­ken – gudst­jänst, ung­do­mar, kaf­fe, sop­pa, min­nen, vår och fram­tid i sam­ma pa­ket.

Och just fram­ti­den le­der oss vi­da­re till hös­ten.

I höst ord­nas för­sam­lings­val. Det kan låta lite by­råk­ra­tiskt, näs­tan som nå­got man bor­de dric­ka starkt kaf­fe till. Men i grun­den hand­lar det om nå­got myc­ket en­kelt: vem får vara med och bes­täm­ma hur för­sam­lin­gen ska leva, sy­nas och tjäna i Kyrks­lätt?

Där­för rik­tar vi nu en särs­kild häls­ning till dig som är med­lem i Kyrks­lät­ts svens­ka för­sam­ling: fun­de­ra på om du kun­de kan­di­de­ra. Du be­hö­ver in­te vara ex­pert på kyrk­li­ga pa­rag­ra­fer, psalm­böc­ker el­ler mö­tes­tek­nik. Det vik­ti­gas­te är att du bryr dig om män­nis­kor, vår hem­bygd, gudst­jänst­li­vet, bar­nen, ung­do­mar­na, di­a­ko­nin, mu­si­ken, de äld­re, de fri­vil­li­ga – och al­lt det där som gör en för­sam­ling le­van­de.

Kyr­kan be­hö­ver män­nis­kor som sä­ger: ”Jag kans­ke in­te kan al­lt, men jag vill vara med.” Det räc­ker långt. Ib­land läng­re än man tror.

Mer in­for­ma­ti­on om för­sam­lings­va­let fin­ns på vår hem­si­da. Där fin­ns ock­så kon­tak­tup­p­gif­ter till Ca­ri­na Gran­holm, Carl-Jo­han Ka­jan­ti och Leif Wikst­röm, som myc­ket gär­na sva­rar på frå­gor om kyrk­ligt bes­luts­fat­tan­de i Kyrks­lätt.

Så kom med den 17 maj. Min­ns dem som gick före oss, sjung in som­ma­ren, drick kyrk­kaf­fe, tit­ta upp mot klocks­ta­peln – och fun­de­ra sam­ti­digt på om hös­ten kans­ke kun­de bli den höst då du själv stäl­ler upp.