IN­GÅ

– På flera år har vi in­te kun­nat rös­ta på Lu­cia i In­gå p.g.a. för få int­res­se­ra­de men i år har vi fem fina kan­di­da­ter som stäl­ler upp och vi är väl­digt glada över det. Röst­nin­gen i år kom­mer vi att för förs­ta gån­gen tes­ta ock­så elekt­ro­nisk, så va­let kom­mer att vara ett hyb­rid­val. Fär­re fy­sis­ka röst­nings­lå­dor kom­mer att stäl­las ut i bu­ti­ker­na men till sko­lor­na förs det ut som förr, be­rät­tar Mi­ka­e­la Ståhl-Kok­ko­la, ord­fö­ran­de för In­gå med­bor­ga­rins­ti­tuts kam­rat­för­bund.

Va­let kom­mer att vara 17.11-30.11.2025. Rös­ter­na räk­nas 1.12.

Mic­ke Sjöst­röm har ta­git bil­der på kan­di­da­ter­na.

Kan­di­da­ter­nas svar på frå­gor­na:

1. Vem är du och i vil­ken skola går du?

2. Vil­ket är ditt bäs­ta Lu­ci­a­min­ne?

3.Vad för­vän­tar du sig av lu­ci­a­ti­den i In­gå?

4. Var­för skul­le du vara en bra Lu­cia?

5. Om du hade en su­perk­raft, vil­ken skul­le det vara?

1. Natalie Fagerlund

Mitt namn är Na­ta­lie men mitt smek­namn är Kipi. Jag är 16 år gam­mal och stu­de­rar till fri­sör på Ax­xell i Ka­ris.

Mitt bäs­ta lu­ci­a­min­ne är från barn­do­men, när jag med beund­ran tit­ta­de på Fin­lands Lu­cia på tv – själv utk­lädd till en li­ten Lu­cia med krona på hu­vu­det.

Jag ser fram emot Lu­cia-ti­den, då jag får gläd­ja in­vå­nar­na i min hem­kom­mun ge­nom att sprida gläd­je, ljus och juls­täm­ning, särs­kilt till dem som be­hö­ver nå­got ext­ra un­der den mör­ka års­ti­den. Lu­cia-ti­den är en­ligt mig en vac­ker tra­di­ti­on som för män­nis­kor i oli­ka åld­rar sam­man, och jag vill själv vara en del av den och skapa var­ma stun­der för and­ra.

Jag tror att jag skul­le vara en bra Lu­cia ef­ter­som mina vär­de­rin­gar stäm­mer väl öve­rens med de vär­den som Lu­cia sym­bo­li­se­rar. Jag är glad, vän­lig och res­pekt­full, och tyc­ker det är vik­tigt att möta män­nis­kor med hjär­tat. Jag tyc­ker om att sjun­ga, och jag vill att al­la som ser Lu­ci­a­tå­get el­ler hör min sång ska kän­na vär­me och gläd­je.

Om jag fick väl­ja en su­perk­raft skul­le jag väl­ja för­må­gan att flyga, så att jag snab­bt kun­de ta mig från plats till plats för att hjäl­pa och gläd­ja and­ra.

2. Emilia Lindström

Jag är Emi­lia Lindst­röm. 17-årig flic­ka som går and­ra året i Virk­by gym­na­sium.

Mitt bäs­ta lu­ci­a­min­ne är nog då Elin An­ders­son år 2013 blev vald till Fin­lands lu­cia. Jag såg upp till hen­ne, hur hon spred ljus och hur hon sjöng så vac­kert. Då väx­te dröm­men jag haft se­dan li­ten, att få sprida sam­ma gläd­je och ljus som hon. Vi kol­la­de på lu­ci­ak­rö­nin­gen til­l­sam­mans hela fa­mil­jen, det var här­ligt.

Jag för­vän­tar mig att lu­ci­a­ti­den i In­gå blir en varm och stäm­nings­full tid fyl­ld av ge­mens­kap och gläd­je. Det kän­ns fint att få vara en del av en så vac­ker och vik­tig tra­di­ton. Jag ser fram emot att få möta och sjun­ga för män­nis­kor i oli­ka åld­rar och livs­si­tu­a­ti­o­ner och sprida ljus till al­la män­nis­kor jag mö­ter.

Jag tror att jag skul­le vara en bra lu­cia ef­ter­som jag är en po­si­tiv och hjälp­sam per­son som gär­na stäl­ler upp för and­ra och al­l­tid för­sö­ker skapa en god stäm­ning. För mig hand­lar lu­ci­a­rol­len om att sprida ljus, hopp, gläd­je och ge­mens­kap i den mör­ka tid vi le­ver i. Och det är nå­got jag hop­pas kun­na göra här i In­gå.

Om jag skul­le få väl­ja vil­ken som helst su­perk­raft, så skul­le det vara att kun­na bota sjuk­do­mar som än idag är obot­li­ga.

3. Ebba Lindberg

Jag he­ter Eb­ba Lind­berg, jag är 16 år gam­mal och stu­de­rar vid fri­sör­lin­jen i Ax­xel­ls yr­kes­s­ko­la.

Mitt bäs­ta lu­ci­a­min­ne är från lågs­ta­diet, när jag och min kom­pis tu­ra­des om att vara Lu­cia til­l­sam­mans. Det var en väl­digt fin up­p­le­vel­se, och jag min­ns hur ro­ligt det var att få sprida ljus och gläd­je till and­ra re­dan då.

Jag vet re­dan lite vad jag kan för­vän­ta mig av lu­ci­a­ti­den, ef­ter­som jag fick vara tär­na för­ra året, och jag hop­pas att det blir minst lika ro­ligt i år. Det kän­ns spän­nan­de att få vara en del av nå­got som be­ty­der så myc­ket för så mån­ga män­nis­kor, och jag ser fram emot att få möta oli­ka män­nis­kor och sprida juls­täm­ning.

Jag tror att jag skul­le vara en bra Lu­cia, ef­ter­som jag tyc­ker myc­ket om att sjun­ga och för att jag verk­li­gen up­ps­kat­tar Lu­ci­at­ra­di­ti­o­nen. Det är en vac­ker och vik­tig tra­di­ti­on som jag gär­na vill hjäl­pa till att föra vi­da­re till fram­ti­da ge­ne­ra­ti­o­ner.

Om jag fick väl­ja en su­perk­raft, skul­le jag vil­ja kun­na stop­pa ti­den – då skul­le man hin­na ta vara på stun­den, ta det lite lug­na­re ib­land… och kans­ke sova lite läng­re ock­så!

4. Frida Mäki

Jag he­ter Frida Mäki, 16 år och går i Virk­by Gym­na­sium.

Mitt bäs­ta lu­ci­a­min­ne är när jag som tär­na i lågs­ta­diet gick med lu­ci­a­tå­get och lus­sa i ett ål­der­doms­hem och fick se hur be­rör­da och lyck­li­ga de som bod­de på hem­met blev.

Jag för­vän­tar mig av lu­ci­a­ti­den i In­gå att sprida lyc­ka i al­la åld­rar och för dem som be­hö­ver lite ext­ra gläd­je kring ju­le­tid och förs­tås ha kul med hela lu­ci­a­tå­get.

Jag tyc­ker jag skul­le vara en bra Lu­cia ef­ter­som jag se­dan li­ten al­l­tid tyckt om att se and­ra vara glada. Jag har al­l­tid haft som min up­p­gift att för­sö­ka få ett leen­de på and­ras läp­par och dela gläd­je. Oav­sett om jag blir Lu­cia el­ler in­te vill jag att al­la ska få en varm käns­la inom sig av att fått up­p­le­va en fint lu­cia up­pt­rä­dan­de.

Om jag skul­le ha en su­perk­raft skul­le jag vil­ja kun­na te­le­por­te­ra ef­ter­som då kan jag resa och ut­fors­ka flera oli­ka plat­ser runt om i värl­den

5. Beatrice Westerholm

Jag he­ter Be­at­ri­ce Wes­ter­holm och har fyl­lt 16 år. I år bör­ja­de jag stu­de­ra i Virk­by Gym­na­siet.

Det fin­ns så mån­ga fina lu­ci­a­min­nen, men en av de fi­nas­te jag har up­p­levt är sä­ker if­jo­lå­rets In­gå lu­ci­a­tåg. Då var det mån­ga be­kan­ta som up­pt­räd­de fint och det på­min­de om lu­ci­a­tå­get man hade i lågs­ta­diet.

Det jag för­vän­tar mig av Lu­ci­at­ra­di­ti­o­nen i In­gå att det fin­ns lite hu­mor med så att det in­te ver­kar för al­l­var­ligt och att al­la får en trev­lig up­p­le­vel­se, för ge­nom åren har man märkt hur tra­di­ti­o­nen fak­tiskt up­ps­kat­tas.

Om jag skul­le bli vald till In­gås Lu­cia så gör jag mitt bäs­ta att al­la kän­ner sig sed­da, jag hop­pas att man in­te en­dast ser lju­sen utan kän­ner ock­så vär­me. Trots al­lt så gör al­la i lu­ci­a­föl­jet en lika vik­tig in­sats så jag är nöjd i var­je fall att få del­ta.

Jag är nog lite obes­lut­sam om det här med en su­perk­raft, men kans­ke att kun­na på nå­got sätt up­p­fyl­la önsk­nin­gar el­ler te­le­ki­ne­si.